Danne Sundman + motorsport = inte längre lika sant

Jag har lämnat VD - posten i Åland Ring – Åland Motor Events AB och styrelseplatsen i Ålands Motorklubb rf.

Varför det? Jag förklarar nedan.

Jag har varit aktiv inom motorsporten sedan 1989 när jag gick med i Ålands MC-klubb, jag blev sedan dess ordförande. Klubben gick efter en tid upp i Ålands motorklubb som MC-sektionen och i den föreningen har jag varit med på ett eller annat sätt sedan dess, varav 8 år som ordförande. Jag har sedan slutet på 90-talet varit arrangör och tävlingsledare för de Street Race och Drag Race som ordnats och lagt ner 1000-tals timmar ideellt arbete för motorsporten på Åland. För den som vill veta mer finns välfyllda klippböcker hos motorklubben med otaliga tidningsartiklar och insändare med rapportering om motorsporthändelser jag varit med om.

I flera omgångar och i olika utformning har jag varit med och drivit på tillblivelsen av en motorbana på Åland. Först ”Vision 2000”, sedan ”tekniskt allaktivitetsområde” och nu senast Åland Ring - projektet. Åland Ring drog igång 2003 och fick tillgång till det markområde man nu köpt år 2005. Sedan dess har planering och tillståndsprocessen pågått. Jag har sedan början varit bolaget frontfigur, styrelseordförande och VD. Av olika orsaker har jag nu bestämt mig för att lämna min ledande position, av bl.a. dessa orsaker:

- Den huvudsakliga orsaken är mina, som jag mer och mer ser det, oförenliga roller att dels vara politiker och offentlig person och dels frontfigur för det här projektet. Det måhända ha varit till fördel tidigare när mina kunskaper och kontakter kunnat baxa projektet framåt men det har mer och mer blivit projektets akilleshäl att VD:n är politiker. För min politiska karriär har det ävenledes kanske tidigare varit en fördel som ett slags hävstång men ser man på mitt röstetal i senaste val så är det inte längre värt priset jag och bolaget får betala. Dubbelrollen  har också ett flertal gånger använts emot både mig själv och bolaget i rapporteringen kring projektet. Särskilt en av lokaltidningarna har smutskastat både mig och projektet. Detta överdrivna medieintresse är inget bolaget vinner på eller har nytta av. Ska man framgångsrikt förverkliga och driva detta så blir jag troligen en belastning därför väljer jag hellre att stiga av.

- Projektet är nu i en sådan fas att det är både lämpligt och möjligt att lämna över till en ny VD. Bolaget har nya ägare, man har köpeavtal om markområdet, tillståndsprocessen är slutförd och nu väntar bolaget på miljötillstånd, därefter vidtar en ny fas när projektet ska kapitaliseras och anläggningen förverkligas, då krävs ett helt annat engagemang av bolagets ledning.

- Efter att de nya ägarna kommit in i bolagets ledning finns ett engagemang som garanterar bolagets och projektets fortlevnad. I Anders Mansén som nu tagit över VD-skapet får bolaget en engagerad ledare som har ett genuint intresse för motorsport och är entusiastisk och driven som få. Mansén har också haft en central roll i att ta fram den nya ägarbild som bolaget har idag. Jag lämnar inte skutan vind för våg utan mönstrar av och lämnar en bra besättning kvar ombord kan man säga.

- Jag är i en fas i livet där jag vill ha tid för familjen, mina barn är små bara en kort tid och den vill jag inte missa,  om 10-15 år är den förbi och kommer inte igen. Därför har jag minskat mina ideella engagemang, av vilka detta är ett, till ett minimum. Den knappa tid som återstår för arbete är numera endast heltid och den måste jag lägga på lagtingsuppdraget och övriga förtroendeuppdrag samt på att sköta mina företag.

Visst är det med blandade känslor jag har tagit det här beslutet men ibland måste man bestämma sig för saker även om det inte bara känns bra. Ingen är oersättlig och det viktiga är ändå projektet som sådant och att det blir verklighet. Jag kommer att följa projektet med stort intresse och hjälpa till vid behov och hoppas bli bjuden på invigning rätt så snart. Jag kvarstår som B-aktieägare tillsammans med de övriga som trodde på projektet och kommer säkert att nyttja mina aktieägarfördelar när anläggningen öppnar. Mitt intresse för motorsport är förstås lika genuint som tidigare och det är nog kroniskt skulle jag tro.

Valanalys

Har skrivit av mig lite och gjort en valanalys så här nästan två månader efter när dammet lagt sig, dels för att skriva av mig och lämna valet bakom mig men också för att se om man får medhåll eller mothugg.

Generellt om valrörelsen

Rent generellt kan man säga att valrörelsen var tam och aldrig riktigt lyfte. Ungefär som en husbrand som pyr och aldrig riktigt tänder. Lågorna stod aldrig ut genom fönstren liksom. Det är en valrörelse man inte kommer att minnas för något speciellt som sådan. Däremot kommer man att minnas valet som ett av de val där väljarna ställde till en del ändringar. På många sätt påminner detta val om valet om 2003; sossarna gör ett bra val och liberalerna ett sämre. En partiledare åker ur lagtinget m.m. Då bestod också regeringen av centern och liberalerna och förlorade tillsammans 4 mandat, nu 6 (5). Orsaken till återhållsamheten i valrörelsen kanske var det att det inte fanns finansiering för en massa kostsamma vallöften och det som behövdes lovas ville man inte lova – inbesparingar.

Nedan ger jag uttryck för några iakttagelser kring partiernas valrörelser och valresultat som jag uppfattar saken, rent ovetenskapligt och subjektivt alltså.

Liberalerna

Att liberalerna skulle gå bakåt i valet var på sätt och vis väntat och det visade också opinionsmätningarna före valet. I valet 2007 hade de en osannolik framgång var nära att få 11 mandat, då sög de upp mycket socialdemokratiska röster och det var stort fokus på de två mittenpartierna, vilket som skulle blir störst vilken främst gynnade liberalerna. Däremot måste man tillstå att de fick väl mycket stryk i detta val om man tänker vilket av regeringspartierna som tagit ansvar och som fungerat som ett regeringsparti ska under den senaste valperioden. Orsaken skulle jag säga var delvis att de gick in i matchen med förlorarskalle vilket aldrig är bra i val. Kandidaterna var lite samma gamla gäng som tidigare med sned ålderbalans. Marknadsföringen helt ok men slätstruken och förutsägbar och inte alls lika fräck som regeringskollegan centerns. Liberalerna har stort väljarutbyte med socialdemokrater på vänsterkanten och visst utbyte också med centern och moderaterna. När alla dessa konkurrenter går någorlunda bra dräneras liberalernas väljarbas från flera håll vilket detta val var ett tydligt tecken på.

Centern

Centern går bakåt och gör sitt sämsta val någonsin, ändå blir resultatet relativt regeringskollegans och de övriga partiernas resultat rätt så bra. De blir största parti med sju mandat och över 3000 röster. Trots en omfattande förnyelse bland kandidaterna och det låga antalet kandidater lyckas man landa på fötterna i slutet på ett fall som länge såg ut att sluta riktigt illa. Orsaken till detta är flera samverkande, centern har den allra starkaste skaran kärnväljare som stöttar dem i vått och torrt, vid sådana här tillfällen är det mycket värdefullt. Man hade också en verkligt skrupelfri marknadsföring som i mångt och mycket helt stod i strid med hur partiet agerat den senaste perioden, både avseende sakfrågor och sättet att vara inom politiken. Återigen fick man byket vältrat i famnen på regeringskollegan i sista stund. Man var också verkligt skicklig på att producera både seriösa och populistiska utspel och pressmeddelanden som ledde till artiklar veckorna före. Centern har under valperioden fått utstå mycket stryk på ledarsidorna men det var intressant att se hur den kritiken klingade av och tystnade helt när valet närmade sig. Bara några dagar efter valet var det full volym igen. Massmedia med redaktioner oberoende av ägande och annonsintäkter? Man undrar. Båda tidningarna hade en väldigt försiktig inställning till att granska partierna inför valet, man vill ju inte tro att det är för att värna de stora partiernas annonskonton, det är många 100.000-tals euro i omlopp i valrörelsen.

Socialdemokraterna

Det till liberalernas vänsterfalang kommunicerande kärlet blev denna gång helt fyllt just på valdagen. Tillsammans med den väljargruppen har sossarna vid sidan av centern en mycket trygg kärnväljargrupp eftersom det inte finns något till vänster om dem. Detta val liknar som skrivet mycket 2003-års val när sossarna också fick sex mandat och Barbro Sundback var röstmagnet. Också då fick liberalerna bidra med två mandat. Nu har en ny generation tagit över och Camilla Gunell gjorde ett fantastiskt val. Det som många trodde skulle bli högmodet för fallet, ”lantrådsannonserna”, blev tvärtom verklighet med råge. Marknadsföringsmässigt gjorde man en bra kampanj och trots att formtoppen kom väl tidigt så höll det någorlunda ända in i kaklet på valdagen. Massmedias hantering av socialdemokraterna var häpnadsväckande, det var lite av silkesvantar på och man hade frikort till båda tidningars ledarsida, t.o.m. Ålands Radio drogs med och delade underlåtenheten att ställa frågor om hur sossarna skulle få ihop kalkylerna och vad deras tandvårdsreform kostade förrän efter valet.

Obunden Samling

Mitt eget parti hade till en början högre målsättning än 4 mandat men i efterhand får vi vara nöjda med att hållit ställningarna och gjort vårt näst bästa val hittills med en framgång på 0,3 %-enheter från förra valet, vi ökade antal röster och fick i absoluta tal mest röster någonsin. Vad jag tycker i detalj om vår kampanj håller jag för mig själv och mitt parti och har framfört i utvärderingen som gjorts. Ett misstag som jag kan nämna är att jag tror vi gjorde fel när vi inte kommunicerade vår politik och valprogram tydligare, vi hade det ambitiösaste valprogrammet och om fler hade läst det tror jag man skulle röstat på oss, så bra är det. Jag tror ändå att det hade varit svårt att fått en sådan roll i valrörelsen att vi kunde tagit oss över trappsteget till ytterligare mandat. Vi hade också hård konkurrens, våra främsta väljarutbytespartier; moderaterna och Ålands framtid gick bra och det gjorde att det inte fanns en enkel marknad att erövra. Vi hamnade dessutom in i en lite negativ spiral eftersom vi hade dåliga siffror i opinionsmätningarna och värst var nyans felräkning i den sista mätningen inför valet där vi de facto hade 12,6% egentligen varav hela 20,8% på gatan. Vi var ju också lite av strykhund i medierna. Man får en känsla att ärlighet och rättframhet kostar när den också drabbar de korrupta strukturer som finns på Åland och ett sätt att oskadliggöra en kritisk röst är att förlöjliga den, en klassisk härskarteknik. Men tack vare en extrem spurt och många ivriga kandidater höll vi ställningarna i slutet av dagen, en riktig arbetsseger får man säga.

Moderaterna

Moderaterna gjorde en vågad satsning och bytte namn rätt så nära valet, en satsning som visade sig fungera trots den kritiserade grafiska profilen som man slätade över och skickligt skämtade bort genom att bjuda på bananer under valkampanjen. Moderaterna hade också flera kandidater som gjorde framgångsrika personvalskampanjer vilket gynnade helheten. Moderaterna blir vid sidan av socialdemokraterna det tydligaste ideologiska alternativet i en sådan här slätstruken valrörelse. Moderaterna hade också väldigt bra kandidat mix, könsmässigt och åldersmässigt om än väl mariehamnskoncentrerad. Det har alltid funnits en stark resurs i partifältet hos de frisinnade som nu blivit ålands moderater. Partiledaren arbetshästen Ehn får nu dessutom det väljarunderstöd han förtjänar.

Ålands framtid

De gick framåt men inte så mycket som opinionsmätningarna visade, ett fenomen som visat sig tidigare. Ålands framtid får det tredje mandat som matematiken tog ifrån dem vid senaste val när de var väldigt nära en tredje stol. I och med Axel Jonssons intåg blir obunden samling av med ett nu ännu mer svårslaget rekord; yngsta ledamoten i lagtinget. Bert Häggbloms 22 år är numera endast 19 år. Jag tror åländsk politik kan få se mycket av unge herr Jonsson.

Politik är att vilja - lite i taget

Det har varit en stunds stiltje på bloggen. Vår tid och energi har gått åt till att svarva på en regering och det vi tog ur chucken i fredags blev rätt så bra. Ur Obunden Samlings synvinkel riktigt bra, vi får bra utdelning i sakfrågor i programmet och ansvar för de två viktigaste frågorna/områdena i regeringen.

Politik är ju som bekant en strävsam syssla, det kan ta tio år att förverkliga något. Det gäller att jobba på och hela tiden baxa runt maskineriet och sakfrågor framåt. Ett bra exempel på det är att idag bjuds skogsvägen till minneslunden på Prästö ut (annonsen intill). Detta är en sakfråga som vi tog upp i en motion i mars 2008, läs den här>>.

Lagtinget beslöt att inte godkänna motionen (förkasta) men att "bringa betänkandet till landskapsregeringens kännedom" vilket kallas "positivt förkastande". Nåja, hursomhelst, nu genomförs det tre år senare.

Begravningsplatsen på Bomarsund är en verklig attraktion, tyvärr lite bortglömd. Där ligger folk från de flesta stora världsreligioner begravda sida vid sida och utgör en stark symbolik i dagens konfliktfyllda värld. Här har fredens öar ett fint exempel att visa upp, bara det kommer en väg fram dit.

Rätt tid för Åland - CET

Alla har sina käpphästar, jag har många men av dem är tideräkningen för Åland en som jag drivit länge. Jag har i dagarna lämnat in en åtgärdsmotion (som det heter nuförtiden) om att Ålands tidzon ska ändras till centraleuropeisk tid istället för östeuropeisk. Det är fjärde gången jag lämnar in denna motion, för varje gång har den bemötts allt mer positivt. Den röner också stort mediaintresse, se t.ex här, här, här, här eller här.

Åland är det område av alla med östeuropeisk tid som är längst västerut och alltså mest fel. Det finns en rad argument för att byta tidszon för Åland. För att behålla den nuvarande finns det bara ett vad jag kan förstå ett. För den som vill haka på och driva frågan har jag grundat en facebooksida, bara att gilla.

Om skatten i Lemland

Skrev en liten insändare efter fullmäktiges beslut om skatterna för nästa år i Lemland. Insändaren, som också delvis var ett svar på Anna Jansons insändare, kan läsas här:

Nyvalda fullmäktigeledamoten i Lemland Anna Janson ifrågasätter i en insändare kommunstyrelsens förslag att sänka inkomstskatteprocentsatsen från 16,5% till 16,25%. Förslaget, vilket ikväll blev fullmäktiges beslut, ska ses mot bakgrund av att kommunstyrelsen samtidigt föreslår en höjning av den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen till 0,4% från 0,15%

Tanken med denna skatteväxling är att bredda skattebasen så att fler är med och betalar skatt för att stärka kommunens ekonomi på sikt. Allmän fastighetsskatt betalas av alla som har en bostadstomt, både bofasta och fritidsboende. För de bofasta lemlänningar som betalar inkomstskatt innebär detta ett nollsummespel, sänkningen är högre än höjningen för de allra flesta.

Däremot innebär det en höjning, om än liten, för de som inte betalar inkomstskatt i Lemland, till exempel innehavare av fritidsbostäder. Dessa tar dock del av kommunens service som är skattesubventionerad, till exempel avfallshantering, vatten och avlopp, kommunalvägar och dess underhåll, en del av administrationskostnaderna m.m. Sålunda är det rättvist att dessa också ska bidra till kommunens kassa, vilket jag tror de allra flesta är beredda på.

För kommunen innebär en inkomstskattesänkning på 0,25%-enheter ca 80.000 EUR mindre i skatteintäkter och fastighetsskattehöjningen ca 40.000 EUR. Beslutet innebär sålunda en sänkning av det totala skattetrycket om ca 40.000 EUR. Det finns dock oklarheter med beskattningsvärdet av fastigheterna i Lemland vilka när de är tillrättalagda gör att beskattningsvärdet ökar och sålunda även intäkterna. Detta avser kommunstyrelsen att arbeta med att tillrättalägga under kommande år. Troligen blir resultat efter detta ett nollsummespel också för kommunens ekonomi.

Lemlands ekonomi är god, kommunen är i det närmaste skuldfri och i kassan finns över 2 miljoner EUR. Orsaken till detta är flera, lemlänningarna är duktiga skattebetalare och befolkningen växer behärskat, kommunen har gjort viktiga strukturella förändringar och prioriterat noggrant vilka utökningar man ska göra i driften och vilka investeringar som är befogade. Det gör att kommunen fortsättningsvis har råd med motiverade satsningar på välfärden och investeringar som planeras.

Det är viktigt att fortsätta föra en ansvarsfull politik på den inslagna linjen för att ha beredskap i de osäkra tiderna på kort sikt och för att möta de demografiska ändringarna på lång sikt när allt färre ska försörja allt fler.

Till sist; grattis till framgången i valet och välkommen med i lemlandspolitiken, fullmäktige Janson!

"Alla kärringar med mig", sa gubben - jämställdheten i parlamentet

Det är intressant att följa debatten om lagtingets sammansättning och jämställdhetsproblematiken som belysts. Är det då ett problem som ljuskäglan träffar? Frågan är var referensvärdet ska vara, är det exakt  rätt om 15 av 30 lagtingsledamöter är kvinnor? Visst är det eftersträvansvärt att parlamentet i en representativ demokrati om möjligt avspeglar folkets sammansättning. 

Sett i den belysningen finns många andra problem; jämlikhetsunderskott av olika slag. Det är för få unga ur befolkningsgruppen 18-24 och för få ur den äldsta befolkningsgruppen. Det är regionalt felfördelat, vissa kommuner har för många och andra för några sett till sin befolkning, fördelningen av yrkesgrupper och utbildning stämmer inte överens, det är för få företagare, för få med utomåländsk bakgrund m.m., man kan hitta många problem om man letar. 

När det gäller antalet kvinnliga ledamöter så tycker jag att situationen hjälps upp av att många kvinnor inom åländsk politik har framträdande roller och därmed en högre specifik politisk vikt. Vi har haft en regering med kvinnlig majoritet, lantrådet har både varit och kommer att vara en kvinna, 3 av 4 partiledare är kvinnor, förra perioden hade vi tre kvinnor i talmanstrion m.m. Om räknar dessa som mer än 1,0 kommer man till ett annat resultat.

I övrigt så håller jag med slutklämmen i Angelicas Schåmans och William Ramsdahls insändare: ”Vi vill i alla fall leva i ett samhälle där de mest kapabla och lämpade personerna väljs in på demokratisk väg, inte i ett samhälle där du får positioner för att du är man eller för att du är kvinna – det är inte jämställt alls.” Bättre kan det inte sammanfattas. Väljarna har alltid rätt och får de politiker de förtjänar.

Fotnot: En paradox är att det är kvinnorna som är på banan när det är val, männen väljer sofflocket: http://www.asub.ax/archive.con?iPage=12&art_id=1212 

Politiska förebilder

Två av mina "favorittjejer" som slutar imorrn. Gun Carlson och
 Raija-Liisa Eklöw. Här på bild från valvakan där de var expertpanel.

Som politiker får man ofta frågan vem man har som förebild inom politiken och då ska man nämna någon viktig historisk farbror (oftast) eller tant för att verka intellektuell och påläst.

Jag ser en förebild i varje kollega jag mött hittills inom politiken, ibland större och ibland kanske lite mindre men det finns alltid någonting man kan ta efter och lägga till på förebildskontot. Det gäller för övrigt alla människor man möter.

 Imorgon är det avslutningsplenum  och det gamla lagtinget slutar för att ge plats åt det nya som kommer på tisdag. Det är mitt fjärde avslutningsplenum eftersom jag också satt med från mars 1999 i det lagting som valdes 1995-1999. Då var jag 25 och livet gick i 200 km/h, nu är jag 37 och det går 90.

Jag har sålunda haft fördelen att träffa många intressanta kollegor. Bland de som slutar imorgon finns också ett stort humankapital och många karaktäristiska profiler som kommer att saknas och som jag personligen kommer att sakna. Det är förstås på gott och ont men mest på gott om man bär med sig de goda sidorna och glömmer det andra från alla som slutar.

Det kommer också en rad ny fräscha oprövade kort, oskrivna blad i den åländska politiska historien. Jag ser fram emot att det nya lagtinget tar plats och börjar ta plats, det ska bli riktigt intressant. Det tog länge innan jag inte längre var yngst bland de ordinarie ledamöterna, först den här perioden blev jag näst yngst och nu är jag bara på femte plats vilket är positivt!